"Alla Sveriges discgolfbanor på ett ställe."
 

USDGC 2017

8.10.2017 18:33

United States Sidearm Championships, så benämner kommentatorduon Big Sexy (Jeremy Koling och Nate Sexton) lite skämtsamt tävlingen när de kommenterar ledarfloppen under tredje dagens spel. I ledarfloppen spelar nämligen de båda själva, Gregg Barsby samt Devan Owens. Förutom Devan spelar de alla forehands på första hålet. Devan kastar backhand. Men så är han vänsterhänt också. Visst ligger det lite allvar bakom påståendet.

Nate Sexton kastar gärna forehands. Hellre än backhands. Men han är en smart spelare, som tar till det vapen som passar bäst för utmaningen han ställs inför. Hans tionde kast på rundan blir hans första backhand. Och nej, då räknar jag inte in puttarna. Först på hål 6 kastar han en backhand. Det är också den enda han kastar på första 9 hålen. Sista nio hålen erbjuder större variation, här gör Nate faktiskt 10 backhandkast. 11 totalt blir det, att jämföra med 21 forehands. Lite slarvigt räknat så är 2 av 3 kast på Winthrop gold alltså ett forehandkast. Nu kastar Nate Sexton vanligtvis mycket forehands ändå, men att kalla tävlingen för United States sidearm Championships är inte helt galet.

Så vart vill jag komma med den här sifferexercisen? Ja, det finns faktiskt flera poänger att göra. Ett; en bra forehand är ett nästan oumbärligt vapen att ha på USDGC. Jag säger nästan, då Philo Brathwaite som kommer in på en delad fjärdeplats är en utpräglad backhandspelare. Den andra poängen är följande; den spelare som bäst klarar av att inte göra misstag ligger väldigt bra till. Nate Sexton är dödligt precisionssäker med sin forehand, och det kan han utnyttja till fullo på USDGC. Både Jeremy Koling som vann 2016 och Gregg Barsby har även de grymma forehands, men de gör för många misstag för att kamma hem tävlingen. Nate spelar aggressivt på ett smart sätt, han går för de kast han tycker sig behärska och tar lite större marginaler när det kommer till kast han inte är lika bekväm med. Andreplacerade Ricky Wysocki är en bättre puttare utanför cirkeln än Nate Sexton, men Nate behöver inte putta utanför cirkeln särskilt ofta. Tredjeplacerade Paul McBeth gör den hetaste rundan på hela tävlingen med sin avslutande 55:a, men Nate är under 60 på alla sina rundor, vilket ingen annan i fältet klarar av.

Big Jerm (Jeremy Koling) efter vad jag gissar är ett misstag

Det ser enkelt ut. Nate har kontroll över sina nerver och följer sin spelplan. Endast när man är på topp och lyckas utföra sina kast så bra ser det så lätt ut. I slutänden är egentligen ingen ens nära att utmana om segern på grund av Nates jämnhet. Han gör fem bogeys och en dubbelbogey på hela tävlingen. Ingen annan är ens nära. För USDGC är en sån tävling. Det är spelaren som inte gör bort sig som står som segrare till slut. Det är en populär segrare, många gillar Nate Sexton. Det är hans första majorvinst, efter en del nära missar. Vi är många som tycker att det är mycket roligt att Nate Sexton nu kan kalla sig amerikansk mästare. Stort grattis!

Seppo Paju kastar backhand

För Europeisk del så hade vi en del framgångar. Seppo Paju gör en fantastisk insats med sin sjätte plats! Vårt svenska hopp Henrik Johansen lämnade nog Winthrop gold med besvikelse. Henrik lämnade många kast på banan, och en felräkning kostade dessutom extra kast. Tråkigt för Henke, som tidigare år har placerat sig väldigt högt i listan på USDGC. En delad 52:a plats känns säkert inte bra. Henrik presterade ändå två rundor klart över 1000 i rating, en strax under och den sista med två pliktkast på 962, så det är inte en dålig insats. Det är bara att vi alla hade hoppats på mer. Kom igen Henke!

Ricky Wysocki mottar publikens jubel

USDGC var även finalen på DGWT. Ricky Wysocki tar hem totalen för andra året i rad. Han och Paul McBeth stannade på samma totalpoäng, men Ricky vann i egenskap av fler deltävlingssegrar. Bäste svensk blir även här Henrik Johansen med sin 35:e plats, Tobias Söderqvist tar sig in topp 100 med sin delade 78:e plats medan Tomas Rosenqvist och Kristian Bengtsson stannar precis utanför.

Vi har en tävling kvar att täcka upp här på discgolfbanor.se innan vi tar vintervila. Tills dess, svinga lugnt.

Bakom tangenterna: Martin Rasch

Foton: Eino Ansio