"Alla Sveriges discgolfbanor på ett ställe."
 

SM Örebro 2018

7.8.2018 09:39

Vill du ha ett SM-guld hemma på spiselkransen? Det kanske du kan få. Men du måste lägga ner
tid på det. Träning, träning, träning. Om du har samma talang och målmedvetenhet som vår nya Svenska mästare i discgolf så kan du, om du sätter i gång nu, ta hem det tidigast 2023. Fem år. Så lång tid tog det för Helsingborgs Henric Hagman, 25 år fyllda, från hans första tävling till guldmedaljen.

Henric Hagman, Grattis till guldet! Hur känns det?
– Tack så mycket! Otroligt skönt och jättekul.

Det är standardfrågan som måste ställas. Så nu vet ni. 5 år är inte särskilt lång tid, men det är ändå nästan 2000 dagar av träning och satsning. Henric började spela året innan han spelade sin första tävling. Han cyklade förbi banan varje dag till och från skolan. Mamma och pappa bor precis vid banan. Ibland stod det några och kastade; det såg häftigt ut. Bröderna spelade på somrarna när Henric var yngre. Så när Henric någonstans runt 2012 slutade med innebandyn så blev discgolf det han provade på. 2013 gjorde han sina första tävlingar på den skånska touren.

– 2014 testade jag lite större tävlingar, till exempel den nationella touren. Jag minns att jag hamnade på femtonde plats i Hässleholm och en tolfte på SM i Örebro. Jag var nöjd men visste att jag kunde så mycket bättre! Bestämde mig därefter att träna hårt under vintern till 2015 och det gav verkligen resultat. Efter det har jag bara fortsatt att träna och tävla.

Det höll på att gå vägen redan 2016. Efter att jag själv hälsat på uppe i toppen under första dagen så stod till slut guldstriden mellan Henric Hagman och Henrik Johanssen. Jag följde finalen och imponerades stort över Henrics fina linjer, orädda spel och säkra puttning. Men, ett vattenbesök framåt slutet på finalvarvet grusade Henric Hagmans gulddrömmar då.

Du var snubblande nära guldet för två år sen. Känns det här som en revansch?
– Ja, absolut. Detta var ett av mina mål med säsongen så det känns skönt att jag uppfyllde det.

Uppladdningen inför SM var inte oäven heller den. Henric tog sig in topp 10 i det stjärnfyllda startfältet på The Open. Så känslan inför SM var bra.
– Det kändes bra, helt klart. Jag tränade inte så mycket drives under veckan utan fokuserade mer på puttarna vilket är superviktigt. Vi åkte upp till Örebro på onsdagen så att vi kunde spela in oss på banorna i lugn och ro. Ett träningsvarv och ett tävlingsvarv hann vi med på vardera bana.

Henric lägger fokus på det han anser vara viktigast för att lyckas på nästkommande tävling. Han tränar i princip alltid på fältet. Som till exempel inför Konopište Open i Tjeckien så tränade han väldigt mycket längre drives på fältet. Bara drivers och fairwaydrivers.

– Är det en kortare bana med mycket precisionskast med putters så tränar jag inspel från typ 40-80 meter. Försöker därefter sätta puttarna därifrån de landar. Om jag inte är ute på fältet, så tränar jag här hemma i min källare där jag har en korg som jag tränar puttar på.

Du har många segrar på och runt hemmaplan. Jag gissar att motståndet i din region inte alltid är på samma nivå som NT eller SM, gör det att det blir svårt att behålla skärpan eller spelar det ingen roll?
– Jag känner inte samma tävlingsnerv här hemma som på de större tävlingarna, så klart. Men jag försöker alltid att göra mitt bästa i vilket fall som helst. Man måste utmana sig själv.

Det stod mellan Henric Hagman och vår nya storstjärna Linus Carlsson till slut. Henric har vunnit DNT i Hästhagen. Så även Linus!
Varför tror du att det stod mellan er, Henric?
– Vi båda är rätt så duktiga på att träffa linjerna i våra drives och bra puttare skulle jag säga. Även när vi missar lite på våra drives så sätter vi puttarna trots att de är lite längre ifrån.

Så är EM nästa mål nu då?

– Jag vet att jag kan slå mig in på en topp 10-placering om jag spelar bra. Så det är mitt mål. Det kommer att bli tufft och lite annorlunda att spela i ett så pass varmt land som Kroatien.

Och efter det? Långsiktigt?
– Att bli så bra jag bara kan bli. Jag känner att jag har lärt mig mycket bara de senaste säsongerna, men jag har så mycket kvar att utveckla. Jag vill så klart fortsätta att utvecklas i mitt spel på alla plan men vad jag gör om fem år, det har jag ingen aning om. Ett längre eller kortare äventyr i USA hade ju varit superkul! Men det är mycket som ska klaffa isåfall. Jag har ärligt inte tänkt så långt fram i tiden. På hemmaplan så har vår kommun har ju lovat oss nya korgar och utkast till 2019. Jag hoppas verkligen att de håller vad de lovar, men man vet aldrig. Får vi som vi önskar så hoppas jag att vi ska kunna arrangera något bra säsongen 2020.

Ännu en i raden som vet hur guld smakar

Jag tror att många ser fram emot dels att följa Henrics framtida äventyr, och dels komma och tävla på den ondulerade, roliga, fina och riktigt utmanande banan i Helsingborg! Tack Henric Hagman för din tid, och stort grattis till guldet! Grattis Linus Carlsson och Johannes Högberg till silver och brons.

SM-tecken har, precis som vanligt, delats ut i ett antal klasser. I damklassen var det inget snack om vart guldet skulle gå, Sofie Björlycke krossade allt motstånd redan under första rundan och höll sen ledigt undan för konkurrenterna. Linda Emanuelsson låg efter inledningsvis, men tack vare den klart bästa finalrundan knep hon äntligen en SM-medalj, silver till Linda. Norsksvenskan Hanna Hugosson tog med ett kasts marginal till Elin Clarenäs hem bronset.

Glädjande nog hade vi en flickjuniorklass också. Visserligen bara två deltagare, men man måste ändå kalla Matilda Ringbom för värdig vinnare. Hennes fjärde runda fick en preliminär rating på 983, vilket är anmärkningsvärt bra! Stort grattis! Linköpings Dararat Sirirat tog hem silvret.

Den stora frågan i Mastersklassen var vem som skulle kunna ge Markus Källström en match om guldet. Svaret blev Åke Wallbäcks. På tredje plats, arrangörsklubbens primus motor Peter Magnholt. Ingen kunde ge Per Gylle en match i grandmasterklassen, den som nu heter det något osnygga namnet Pro Masters 50+. Långt akterseglade men ändå på silver respektive bronsplats; Frank Almberg och Raimo Werme.

Det har blivit lite så att jag tar juniorerna sist. Sist, men inte minst. Och sen får man rätta sig. Sist och minst. Sen får man lägga till ett ”Våra framtidshopp, det nya blodet i sporten”. Men jag säger så här. Jag vet vilken potential Simon Kappling har. Vi är från samma klubb. Jag har sett honom spela, och spelat med honom, ett antal gånger. Men om det var en final som jag gärna hade följt i Örebro, så är det hans duell mot slutligen segrande Erik Persson från Täby. På resultaten ser det ut som om de båda pressade fram varandras bästa spel under finalen. Ratingen skvallrar om stordåd. Någon måste vinna guldet och någon måste få nöja sig med silvret, men jag hoppas att båda känner sig som vinnare efter den fina avslutningen de bjöd på. Ledaren inför dagen, den oerfarne Joel Freed, kom till sist in på en delad tredjeplats med Albin Wiman.

Sist och även minst, klassen pojkjuniorer. Spelare upp till och med 15 år alltså. Även här var det väldigt jämnt. Jag gissar att det i slutet var hemmafördelen och det något jämnare spelet som avgjorde till Rulle Erikssons fördel mot Elias Gripler. Daniel Camitz från Forshaga knep bronset. En sak jag tycker är intressant är att jämföra scorer. Även om klasserna egentligen inte tävlar mot varandra, så ger det en fingervisning om kvaliteten på spelet. Vi kan konstatera att Rulle hade tagit sig in topp 20 i openklassen, gått särspel mot Gylle i gubbklassen, blivit 4 i lillgubbklassen och tagit hem klassen herrjunior med tio kasts marginal. Det är såna nyheter som får mig att dra på smilbanden. Bra lirat Rulle!

Vi har två veckor till EM i Kroatien. Vi hörs då. Grattis alla SM-medaljörer, lycka till ni som reser till Kroatien!

Bakom tangenterna: Martin Rasch
Bilder: Henric Hagman