"Alla Sveriges discgolfbanor på ett ställe."
 

Las Vegas Challenge 2018

26.2.2018 12:58

Jag höjer blicken och tittar ut genom mitt fönster. Här är det kallt som satan och ganska djup snö. Jag gissar att många som läser det här har ännu mer än våra dryga 3 dm utanför knuten. Temperaturen kryper ner mot -10 och våren känns väldigt avlägsen. Jämför med bilderna som rullar fram från Las Vegas Challenge i Nevada, USA. Staden snittar på en halv tums nederbörd i snöform per år. Nu i helgen syns inga spår av den nederbörden. Snöfritt, men kallt och blåsigt verkar det vara. När den första filmen dyker upp på Youtube förstår vi hur blåsigt.

Ni som likt mig har kastat plast i mer än några år nyper oss i armen när vi ser de proffsigt filmade och kommenterade videorna dyka upp i våra flöden endast timmar efter att rundans scorekort lämnats in. Det var inte bättre förr, när en stationär kamera filmade en obekväm Crazy John Brooks med bisittare. De försökte fylla ut timmarna medan allt man var intresserad av att se pågick ute på banan i bakgrunden. Frustrerande, såväl för kommentatorerna som för publiken. Eller de laggiga evighetslånga livesändningarna från Memorial, som vi mitt i natten hukade framför skärmarna försökte urskilja en disc i luftens flykt på. Tiderna har förändrats!

En säsongspremiär väcker de här associationerna hos mig. När jag började skriva artiklar för discgolfbanor.se så kunde jag emellanåt hinna klart att sammanfatta tävlingen innan den första videon nådde tuben. Det gav artiklarna ett större värde, då jag kunde bjuda på några observationer som kanske inte syns i rutan. Den tiden är förbi. Den intresserade kan från och med i år följa både den bästa opengruppen och den bästa damgruppens spel morgonen efter att de spelats här i Sverige. Ultiworld Discgolf skriver många och varierade artiklar om tävlingarna, de har sina reportrar på plats och kan intervjua spelarna, något jag inte har möjlighet med. Även PDGA har ökat sin rapportering, banne mig om de inte snott folk från just Ultiworld? Detta gör mina artiklar en aning överflödiga. Det tog vi med oss in i vintervilan 2017. Vi har pratat lite om fortsättningen på artiklarna på discgolfbanor.se och kommit fram till att vi inriktar oss på Sverige i första hand, Europa i andra hand och USA i tredje. Vi kommer även fortsättningsvis att försöka täcka in de största och mest prestigefyllda tävlingarna i USA, men fokus flyttas en smula. För egen del tror jag att det här är en bra förändring. Vad tycker ni läsare om det? Kommentera och diskutera! Jag vill även be er som har tänkt att åka på större tävlingar i Europa att skriva en rad till antingen undertecknad eller Lasse Jansson, så ska vi se om vi kan få med era berättelser på ett eller annat sätt. Bara för att Paul McBeth eller Ricky Wysocki kanske inte är på plats, betyder det inte att tävlingen inte är intressant!

Det är fortfarande de namnen det talas om inför NT 2018 och Las Vegas Challenge. Tillsammans har de abonnerat på de största titlarna de senaste fem säsongerna. Det finns dock många utmanare, som när de har sin helg kan ta hem det. Det brukar bli så när en eller ett par dominanta spelare presenterar sig. Efter ett tag kommer det någon ny som tar det till ännu en ny nivå. Så vem är den spelaren? För mig finns några givna kandidater. Crush boys, dvs Simon Lizotte och Eagle McMahon står överst på listan. James Conrad, Austin Turner, Kevin Jones och Anthony Barela precis under dem. De är alla spelare som jag tror inte har toppat ännu. Namn som Nate Sexton, Jeremy Koling, Josh Anthon, Michael Johansen och Philo Brathwaite tror jag inte har potentialen att bli dominanta. Det här är mina egna tankar, så ta det inte för gospel på något sätt. Kanske har ni något hett tips? Dela med er i kommentarerna.

Men nu har vi en tävling att sammanfatta! Det finns en del saker som är intressanta med discgolf på bollgolfbanor, så som fallet är i Vegas. Jag gillar att följa videorna på Jomez kanal, där samtidens för tillfället bästa kommentatorduo Big Sexy håller låda. Man kan roa sig med hur många gånger de behöver säga ”over the golf green, which is OB” och ”basket on a mound”. Damernas kommentatorsduo är inte långt efter med dessa beskrivningar, men de underhåller mig även med lite prat om fågellivet på plats och så vidare. Det är intressant att följa tävlingen ur damernas perspektiv, för handen på hjärtat så kastar jag inte mycket längre än damerna i ledarfloppen (definitivt kortare än Paige Pierce) och får därför en bättre aning om hur jag skulle klara mig på de här banorna. Ganska illa skulle jag tro. Där de bästa herrarna kastar en maklig hyzer mot korgen hade jag istället fått försöka göra en S-kurva eller lägga upp mig på tighta landningsytor. Ja, spelet blir lite endimensionellt på en bollgolfbana. Långa öppna kast och jobbiga puttar på upphöjda korgar.

Förutom detta så har även vinden varit en stor faktor i helgen. Föga förvånande egentligen, men det smakar lite surt i munnen när kommentatorerna ursäktar sitt eget spel med att de minsann hade tuffare vindförhållanden under sina rundor. Förståeligt, men inte så snyggt. Samtidigt ser vi spelarna i ledargruppen prestera fantastiska kast i svåra förhållanden. Eagle McMahon imponerar som vanligt med sina långa kast, men för mig är det hans puttar från vad som kallas circle 2 som imponerar mest. Spikraka och helt utan besvär sitter de i korgen gång på gång. Bäst från tee tycker jag nykomlingen Joel Freeman är. Med en lite okonventionell studsig drivestil lyckas han gång på gång med både långa och precisa drives. Helt iskall, vad det verkar. Som det ser ut på videosen har han varit med och tampats i toppen i åratal, medan han i själva verket är ganska ny i situationen. Har vi sett en ny storspelare presentera sig på riktigt?

 

Colorados hetaste spelare Eagle McMahon och Joel Freeman

Är det fel av mig att säga att våra fixstjärnor är lite av en besvikelse i Vegas? Ricky Wysocki gjorde den delat bästa sistarundan och klättrade till delad tredje plats med Nikko Locastro. Paul McBeth var osedvanligt sval på sistarundan och tappade från fjärde till sjunde plats, han släppte Ricky, Nikko, Drew Gibson och Simon Lizotte förbi sig i listan. Men i toppen var det två som gjorde upp om det, ganska ohotade av de jagade. Joel Freeman visade fortsatt stabilt spel och tog hem andraplatsen, till slut två kast före Ricky och Nikko och fyra kast efter segrande Eagle McMahon. Eagle har med denna seger äntligen hållit ihop det en hel NT igenom. Första gången är den svåraste. När får vi se nästa titel. Jag gissar att det inte dröjer alltför länge.

Paige Pierce hade en strulig första runda. Många OB-besök kostade många kast. Efter det var väl egentligen den stora frågan om hon skulle hinna ikapp konkurrenterna och ta hem titeln? Svaret blev ja. Tre kasts marginal ner till andraplacerade Sarah Hokom och Catrina Allen blev det. Så länge de stora tävlingarna går på banor där längd premieras över precision (för damerna) så kommer Paige att ha övertaget över de andra damerna, då hon kastar så pass mycket längre.

 

Paige Pierce

Årets första NT i USA är avslutad, det dröjer inte länge förrän nummer två spelas. Redan nu i veckan startar The Memorial med den enorma fontänen i bakgrunden. Vi har följt den tävlingen tidigare här på discgolfbanor, men i år så sitter även vi och klickar f5 på Jomez kanal och följer videorna där. Vi återkommer när det börjar närma sig tävlingspremiärer här i Sverige.

Tills dess, ta det lugnt i halkan och svinga lugnt.

Foton: pdga.com
ord: Martin Rasch