"Alla Sveriges discgolfbanor på ett ställe."
 

Lag-SM 2017

21.8.2017 17:41

Man lär så länge man lever. Jag tänkte att det var en god idé att ringa upp guldmedaljörerna från årets Lag-SM och prata lite med dem, en sorts gruppintervju. Sagt och gjort. De befann sig i bilen några mil norr om Gävle när jag fick tag i dem. De hörde vad jag sade, men jag hörde inte vad de sade. Så efter några försök så ringde jag upp lagets rookie Pontus ”Boppa” Welin och pratade med honom. Enligt lagets ankare Anders Swärd är Boppas mobil hopplös, så kanske hörde jag fel ibland och kanske hörde Boppa fel ibland. Så därför vill jag delge en liten brasklapp så här i början. Ta allt detta för vad det är, en rörig pratstund med ett trött men lyckligt lag.

Edsbyn har stått som värd för årets Lag-SM. Det har blivit en regnig historia, och en rafflande uppgörelse om medaljerna. Jag får fatt i guldlaget WIFT när de befinner sig i bilen på väg hem, fyra mil norr om Gävle. De räknar med att vara hemma efter midnatt. För Pontus Welin börjar arbetsdagen 07:30 imorgon. Men det är det värt.

Grattis till guldet Boppa! Kan du presentera laget för mig?
Anders Swärd. Anders var den av oss som presterade bäst på lördagen. Vi andra nådde inte riktigt upp till vår nivå. Tydligen är det så att Västervik brukar vara segstartade på lördagen under Lag-SM. David Swärd, Jonas Hälleblad, jag själv och så Stefan Swärd som var med, men inte spelade.

Det är ju inte Västerviks första SM-guld, långt ifrån, men det är väl ditt första, eller hur?
– Inte för att förringa mitt guld i fristil för juniorer på allround-SM 2008, men jo, det här smäller nog lite högre faktiskt.

Vad hade ni för förväntningar och förhoppningar när ni åkte upp?
– Det var guld som gällde. I alla fall på förhand. Vi var högst rankade, med ett litet hopp ner till näst högst rankade lag, så det är klart att det var guld som gällde.

 

Under lördagen såg det dock inte helt ljust ut för Västervik. Ja egentligen inte för något lag. Himlen öppnade sig över Edsbyn och det regnade konstant fram till tidig eftermiddag. Arrangörerna hade gjort ett toppenjobb med banan inför tävlingen, men det blev ändå lerigt. Västervik mötte Brunna i första matchen, det högst rankade laget i gruppen börjar nämligen med att möta det lägst rankade. Det skulle visa sig bli en tuff uppgift, och man mäktade bara med ett oavgjort. När det var dags för dagens andra match blev Västervik överkörda. Söderhamn sopade banan med Västervik, 3-0 i matchpoäng.

– Egentligen var det väl tack vare att Södertörn vann sin match över Brunna att vi gick vidare, då vi bara klarade oavgjort även mot Uppsala, säger Boppa. Så vi kom med som lägst rankade lag in i A-finalen. Slutspelet är lite speciellt, då vi inte direkt kan få möta samma lag som vi hade i vår grupp. Så istället för Söderhamn så fick vi möta Härnösand i kvarten. Vi satt och diskuterade taktik i säkert 45 minuter på lördagskvällen innan vi sov. Vi har stor respekt för Härnösand och vet att vi hade en tuff match att vänta.

Här skulle jag kunna fylla på med lite uppgifter om taktiksnacket, men jag har lovat att hålla tyst. Det är ju faktiskt ett Lag-SM även nästa år, och att ge bort hemligheter är inte riktigt schysst. För er nyfikna fick jag inte veta något riktigt saftigt innan vi avbröt ämnet ändå.

 

Hur var banan?
– Gör du inte birdie tappar du hålet, det är mer regel än undantag. Det är ju en ganska ny bana, men jag gillar den. Det finns en del lite för korta hål, men annars håller hålen god standard. Den passade väl för ändamålet. Den är inte mogen för en NT ännu, men den är rolig.

 

Efter segern mot mot Härnösand väntade semifinal mot Eskilstuna. Anders fortsatte spela bra och tog tidigt ett grepp mot Carl Tillenius. David Swärd hamnade i underläge mot Markus Söderlund men lyckades kämpa sig tillbaka in i matchen och vända den till sin fördel. I dubbeln var det också tufft. De erkänt duktiga puttarna Jonas Hälleblad och Pontus Welin missade flera innanför cirkeln och det såg mörkt ut. Men de lyckades vända på det även där. Så 3-0 till Västervik och finaldags. Örebro stod som motståndare, med laguppställningen Max Regitnig, Tomas Rosenqvist, Pontus Snäll och Peter Magnholt.

– Jag trodde att jag skulle vara mer nervös faktiskt, att spela om ett SM-guld. Nu var jag bara fokuserad på att gå ut och spela bra discgolf. Jag spelade mot Max och det var svängigt. På 17 hål delade vi ut 14 poäng. Inte många delade hål där inte.

Här nånstans stannar laget bilen och ger sig in på Max för att fira segern. Boppa hör knappt vad jag säger och jag gissar att uppmärksamheten riktas mer mot menyn än mot en halvdan discgolfskribent på en kass lina. Och så hör jag att Åkersberga har hamnat på samma ställe, så det ska ju till att gratuleras och pratas lite. Men jag fyller på med vad mer jag hann få ur Boppa innan vi bytte av. Han vann sin match mot Max med 8-6. Anders Swärd mötte Tomas Rosenqvist. Som jag förstod det missade Anders ett mando under matchen, annars bjöd han inte på något. 5-1 blev resultatet. David Swärd och Jonas Hälleblad mötte Peter Magnholt och Pontus Snäll. Det jag vet om den matchen är att den delades. Lagen var 4 lika när Boppa avgjorde sin match mot Max, då spelade resultatet i dubbeln inte längre någon roll för medaljerna. Så jag passar på att gratulera Pontus Welin för att ha fått avgöra Lag-SM 2017, samt tacka för pratstunden!

 

Här bad jag Boppa ge telefonen till Anders Swärd. Anders hörde inte ett ord, så jag ringde upp honom på hans egna telefon istället. Då gick det bättre. Det var nämligen några saker jag var nyfiken på:

Grattis Anders Swärd till andra SM-guldet i år! Vad är skillnaden mellan att ta ett individuellt guld som du gjorde i Borås och att ta ett Lag-guld?
– Vad är skillnaden på äpplen och päron? När man spelar själv är man ju utlämnad. Och det är ju en härlig känsla att känna att jag krossade banan idag, jag var bäst ingen annan. Men med lag blir det annorlunda. Man ser de andras kroppsspråk. Man delar glädjen på ett helt annat sätt. Det är annorlunda att vara glad tillsammans än att vara det själv.

Ni har två generationer Swärd i laget, hur funkar det?
– David är lättstyrd. Det är den äldre generationen som bestämmer. (Här protesteras det lite i bakgrunden, så helt sant kanske inte det var). – Nä, men skämt åsido, alla i laget har ju rätt till sin åsikt. David är ganska vuxen för sin ålder, så värst mycket till tonårstrots har han inte. Så han är en del i laget liksom vi andra. Det är egentligen inga konstigheter.

Till slut: Banan i Jenny kommer att försvinna, på grund av nybyggnation av hus på området. Hur ser framtiden ut för WIFT?
Kommunen har lovat att hjälpa oss. Vi vet inte riktigt ännu, beslutet ska klubbas nu i höst. Vi har tittat på områden. Och vi har mer drag i klubben nu än för bara några år sedan, vår veckogolf är välbesökt. Så det finns drivkrafter, både gamla som nya. Vi hoppas att framgången hjälper till. Alternativet är att lägga ner med en sport några av oss har utövat i snart 30 år, och det är ju bara för sorgligt. Så en fortsättning kommer det att bli. Vi har ju även med den här segern blivit historiska, vi är första laget som tagit fyra guld i Lag-SM.

 

Själv har jag inte koll på om det är sant, men jag känner Anders Swärd, och han brukar inte häva ur sig sånt som inte är sant. Räkna med Västervik även i framtiden alltså. Grattis till guldet!

 

Foto: Stefan Swärd

Vid tangenterna (ursäkta röran): Martin Rasch