"Alla Sveriges discgolfbanor på ett ställe."
 

Ett vemodigt avsked

7.5.2018 18:49

För sista gången har det vita tältet rests i parken invid fröken Jenny, Västervik. För sista gången har det på denna anrika bana korats svenska mästare i discgolf. Vid prisceremonin anade man att det kanske stockade sig lite i rösten på tävlingsledaren Stefan Swärd, och jag tror att några av medaljörerna hade samma känslor. För Fröken Jenny har tagit emot många spelare genom åren, och de som varit här vet att hon kan vara en ganska bister fröken. Missar man sina linjer får man känna piskan.

För egen del var Jenny den första banan jag spelade en nationell tour på. Det var regnigt, kallt och blåsigt. Spelare åkte till ICA Maxi under lunchpausen och köpte grillvantar för att hålla händerna varma. En spelare kastade med tumvantar på. Själv fick jag ryggskott och satt och huttrade tillsammans med tävlingsledare Mattias Nilsson i spelartältet. Det var ganska uschligt, men gemytligt. Ett annat år åkte jag på matförgiftning efter att ha ätit en tveksam pizzasallad. Jag borde ha känt att den inte smakade bra, men jag var så piskad efter rundan att inget smakade något alls. För på Jenny blir man straffad om man inte spelar bra. Om man tappar tålamodet och börjar gå för kast man inte behärskar kan det barka iväg rejält. Trots dessa bakslag gillar jag och många med mig att tävla här. Den bästa spelaren kliver högst upp på pallen, det går inte att klara sig med medflyt.

Den första segraren korades här 1994. Hans namn var Anders Swärd. Senast det var nationell tour var det Jonas Hälleblads tur att kliva överst på pallen. De sista segrarna som koras här blir, mycket passande Anders Swärd och Jonas Hälleblad. Svenska mästare i pargolf 2018!

– Vi spelade inte bra igår eftermiddag, säger Anders. Både Jonas och jag behöver kasta igenom ordentligt för att vi ska spela bra, men igår eftermiddag kastade vi alldeles för passivt. Idag var det attack redan från början. Det var en helt annan känsla. Men det var en tuff finalrunda. Först på sista hålet kunde vi spela för par och vara säkra på att det skulle räcka.

Hur gick tankarna? Ni var favorittippade och det var sista chansen på hemmaplan?

– Jag tänkte inte så mycket på det, säger Anders. Det är jäkligt skönt att kunna leva upp till favoritskapet. Det är en rätt häftig känsla att få bära en sån här runt halsen, säger han och fingrar på medaljen. Träna hårt så kan ni också få chansen att göra det en dag, avslutar han.

Jonas Hälleblad låter gärna Anders sköta tacktal, men jag frågar honom om hans tankar kring banan.

– Det är klart att det är jäkligt trist att vi måste flytta på oss, säger han. Det finns de som vill strida hårt mot beslutet att bygga bostäder på marken, men vi känner att vi ändå har kommunen på vår sida och att vi har deras stöd i att få till en ny bana i Västervik. Så vi vill utnyttja det stödet snarare än att stånga oss blodiga mot beslutet, resonerar han.

Det blev ett ganska odramatiskt par på sista hålet för att säkra segern med ett kast. Om andraplatsen var det benhårt. Från fairway på sista hålet hörde vi vrålet och jublet när Markus Källström sänkte en långputt för birdie för att täppa till luckan till Peter Bygde och Jonas Lindholm. Från min position var det då upplagt för särspel, eftersom de var i trubbel på hål 18 och inte hade möjlighet att gå för birdien. De lyckades dock få fram sitt tredjekast till drygt 20 meter från korgen, och Jonas Lindholms långputt var mitt i korgen hela vägen. Vi som var där fick bevittna ett fantastiskt ögonblick i svensk discgolfs historia! Så andraplatsen till Bygde/Lindholm och tredjeplatsen till Källström/Kristian Bengtsson.

Damklassen hade fem deltagarpar. Lyckliga vinnare med fem kasts marginal blev Niloofar Mosavar Rahmani/Linda Emanuelsson. På andra plats Annika Eriksson/Jessika Edvardsson och överlyckliga bronsmedaljörer Emma Lindgren/Ida Karlsson. I deras första SM så forcerade de om Elin Clarenäs/Anneli André och knep bronset. Starkt jobbat!

Segrarparet i juniorklassen slog till med en makalös avslutningsrunda. Med 48 kast (par 60) så passerade Oscar Sellén/Dennis Augustsson silvermedaljörerna Daniel Camitz/Jesper Persson och vann med två kasts marginal. Bronset gick till Emanuel Bengts/Elias Gripler.

Banan i Jenny/Västervik kommer att stå kvar under 2018 och här kommer några fler mindre tävlingar att arrangeras innan korgarna plockas bort. Så än finns chansen att känna på fröken Jennys piska. Ni som inte är tävlingssugna, men ändå vill testa banan kan givetvis också göra det. Se till att ha spelat den minst en gång innan den plockas ner, det tillhör allmänbildningen inom svensk discgolf. Det är en vacker bana. Västervik i övrigt är inte så tokigt det heller. Men akta er för restaurangen Thai Hoa nere på stan. Kycklingen är tydligen inte snäll mot magen och Ryggbiffen kryddades med oerhörda mängder grillkrydda.

Svenska mästarna jublar efter att ha säkrat segern på sista hålet.

Svinga lugnt!

Martin Rasch

Bilder: Oskar Svensson