"Alla Sveriges discgolfbanor på ett ställe."
 

DNT 2 2018, Hässleholm

5.6.2018 19:44

Sedan Hässleholms Discgolfpark stod klar 2012 har den huserat ett ganska stort antal tävlingar. Här har gått Par-sm, Lag-sm och NT. Enligt många spelare en riktigt bra bana och en personlig favorit för undertecknad. Jag nådde själv en framgång här under DNT 2014 då jag knep en fjärdeplats. Om inte minnet sviker så har sedan dess något hål förlängts. Bästa rundan som spelades då var 54 kast. När jag nyfiket tittade på resultaten efter första rundan höll jag på att sätta kaffet i vrångstrupen. Delad förstaplats på Linus Carlsson och Emil Dahlgren, 51 kast!

Kristian Bengtsson, du gjorde en bra första runda men låg ändå fyra kast efter. Vad tänkte du om det?
– Jag var skitnöjd med min första runda. Jag spelade på fairway, fick gott om chanser för birdie och puttade bra. Tyvärr fick jag två spottar, jag var inte vän med korgarna under första rundan. Men förutom det var det riktigt bra. Jag gjorde birdie på hälften av hålen. Trodde inte att jag skulle vara så långt efter. Men Linus var svinhet på Västkusttouren i Onsala helgen innan, den killen har ju en oerhörd kapacitet. Emil är mer up and down. Vi spelade in banan ihop i fredags, och då kändes han inte så het. Det finns några hål på den här banan jag inte spelar för birdie, tex ö-hålet och den långa anhyzern över busken. Med flera. Så när man börjar räkna på det då så tänker man att jag måste sätta allt om de ska fortsätta i den här stilen. Det kändes ju lite jobbigt, faktiskt.

Medan övriga i toppen blandade resultaten så var du väldigt jämn. Varför blev det så?
– Jag jobbar inte så. Inte när spelet stämmer. Jag brukar hålla mig på fairway när det stämmer och då blir det inte så varierade resultat. Jag har inte puttat så bra i år tidigare. Alltså, på träning puttar jag skitbra, men när man kommer ut på runda så blir det ju lite annorlunda. När jag vann över norrmännen på Ale så behövde jag inte ens putta, jag kastade löjligt bra då istället. Men nu i helgen satt puttarna. Jag tror att jag hade 100% conversions, alltså birdieputtar innanför cirkeln som sitter. Plus att jag fick i några längre puttar. Då blir det bra.

Banan borde passa dig?

– Ja, det är ju en golfbana. Håll man sig på fairway får man mycket chanser. Det är ju inte en bana som enbart gynnar långkastare, även om de förstås har fördelar på några ställen. Den passar mitt spel. Och jag vill passa på att ge beröm till klubben. All heder till dem som sköter banan. Det är så ofantligt mycket gräs att klippa. Visst att det finns brännässlor i ruffen på sina ställen, men det köper man ju. Det är otroligt vilket jobb de lägger ner för att en sån som jag ska kunna komma hit och spela några tävlingsrundor en helg. Helt fantastiskt!

Är det en bra bana att tävla på?
– Jag gillar den jättemycket. På några hål kanske det känns som de valt lite lätta utvägar. Då tänker jag på de hålen som följer befintliga vägar, till exempel 16. Men det finns ju så många andra fantastiskt bra hål på den.

Kan du berätta lite om tävlingen ur ditt perspektiv? Vad var tuffast?
– Jag fick en riktigt trög start på runda 2. Jag höll mig på fairway, men fick ingen utdelning. Det släppte inte förrän på hål 9, men då släppte det rejält. Tidigare har jag inte gått för hål 10, då jag ansett att risken är för stor, men i år gjorde jag det. Fick i birdien även där. Sen gick det som klockan in i mål. Jag och Linus var lika inför sista rundan. Jag börjar med att sätta första trädet medan han parkerar. Men jag gjorde en fantastisk up en down. Hade en minimal lucka och satte den mitt i. När jag sen fick i parputten kände jag att, ok, det här kommer att gå bra. På hål 2 kastar jag mitt utkast för kort, men lyckas ändå krångla fram en S-kurva med en överstabil Jokeri till cirkelkanten och få i min birdie. Linus fick inte i sin kortare birdieputt och då kände jag att jag hade övertaget. Jag menar, jag hade inte spelat bra de första två, det hade han gjort, och ändå hade jag inte tappat något. Sedan spelade jag felfritt fram till hål 9. Sedan var det egentligen aldrig särskilt spännande. Det kunde ha blivit det, när jag kastade OB på 16, men som tur var fick mitt utkast Linus att inse att det faktiskt fanns OB i spel här, så han hyzade ut för tidigt och brände sin birdieputt. Så han tog bara ett. Och när han missade öppningen med sin drive på 17 och hamnade OB så var det egentligen klart där.

Du har de senaste åren gått från en ganska säker topp-10 spelare till segerkandidat vid varje tävling. Vad har hänt?
– Jag har tränat smartare och blivit en bättre puttare. Det är dock inte hela sanningen. Jag tror att jag ställer mer realistiska krav på mig själv nuförtiden. Du vet förut, efter att man gjort en bra första runda, så började man gå igenom rundan och tänka efter allt man missade. Så om jag sätter allt jag gjorde förra rundan, samt eliminerar de misstagen jag gjorde, så kan det ju bli en fantastisk andra runda? Så var jag förut. De kraven är inte realistiska. Fördelen med realistiska mål är också att man oftare får en positiv känsla. Det blir lättare att hitta flowet. Så jag har blivit bättre på att inte jämföra rundor. Varje runda är en ny. Sen har ju prioriteringarna ändrats lite sedan jag blev pappa. Även om jag inte vinner en tävling så är man ju idolen hemma. Och kommer jag med en pokal så blir det världens kaos. Jag funderar på att köpa på mig ett litet lager från en presentbutik så att jag alltid kan ha med en pokal hem från tävling, haha.

Hur mycket tid lägger du på träning, och vad anser du viktigast att träna?
Träna smartare. Jag tycker att det är viktigt att träning är träning. Förut kunde man man ju ställa sig på ett hål och tömma väskan, utan att egentligen dra så mycket lärdom av det. Jag vill träna på att göra kast man har nytta av. Fältträning fast på hål. Så om jag känner att mina midrangekast inte är så bra de borde vara, då går jag upp på första kullen i Nolhaga och spelar rundor på den slingan tills jag känner att de sitter igen. Det får ta tid. Här frågar Kristian sin Sofi rakt ut ”Hur mycket tid har jag lagt ner på träning egentligen? Det är skitmycket, eller hur?” Jag hör inte riktigt exakt svaret, men att det var medhåll framgick tydligt.

Hur fungerar det för dig att balansera familjen, jobbet, huset och discgolfen?
-Alltså, du börjar ju med 100% tid. Sen tar jobbet upp en del av den tiden. Som tur är så har jag ett jobb där jag kan jobba hemifrån ibland, och då kan man ju passa på att ta en snabb lunch för att sen klämma in 30 minuter puttning. Och så kanske jag hinner få in lite puttning innan det är dags att hämta Emma (dottern). Så mycket puttning blir det. Jag har min Marksman och känner mig ganska säker inom 12 meter på den. Sen på bana blir det ju lite annat förstås. Innan jag blev pappa var discgolfen en större del av mitt liv. Nu får den inte lika många procent, vilket gör att de procenten den får måste vara smarta. Så jag har kört schemalagd träning nu sedan september.

Du är master sedan något år. Börjar åren kännas av?
– Jag är bättre grundtränad nu än vad jag var förr i tiden, så det är väl lite svårt att peka på skillnader så. Men skillnaden nu är att det krävs förberedelser. Det känns på våren när man ska igång med kastningen om man inte har tränat. Förr kunde jag vara jättetrött dagen efter en tävling. Helt slutkörd. Nu idag (måndag) skulle jag kunna ge mig ut och spela ett varv utan problem. Jag spelar ju inte heller så många rundor, utan när jag tränar discgolf så är det träning som gäller. Jag har även fått hjälp av en tränare, vid namn Niklas Rydström för att kroppen ska hålla. Målet är att alla mina träningspass ska hålla bra kvalité, för att klara kroppen och för att det ska bli bra träning.

Vad motiverar dig att hålla igång den här satsningen?
– Målet 2018 är gubb-VM. Det riktiga genrepet blir The Open på hemmaplan två veckor innan, sen bär det iväg.

Siktar du på medalj?
– Jag siktar på, och hoppas kunna spela min bästa discgolf någonsin. Jag vill kunna komma hem och känna att jag gjort det är så bra som jag kunde göra det. Så en medalj är inte målet. Men jag vet att om jag spelar min bästa discgolf så kan det gå. En dröm vore ju att kunna tänka för sig själv att ”fan, jag är en av dom bästa gubbarna i världen på att kasta frisby”.

Stort grattis till segern! Gävle om bara två helger, vad tror du om den tävlingen?
– Banan i Gävle kan jag absolut spela bra på.

Men om vi rent hypotetiskt säger att du inte får vinna där, vem tror du på då?
– Om inte jag vinner så tror jag på Jonas Brolin. Är han på bra humör så har han potentialen.

Du tog hem totalen i DNT 2016! Upprepar du det i år?
– Jag har inte det som målsättning. Men jag har tänkt att spela alla deltävlingarna.

Vi gratulerar Kristian Bengtsson till segern, och önskar honom lycka till i sin satsning mot gubb-VM. Vi återkommer om några veckor från Gävle, där en av förhandsfavoriterna är… trumvirvel… Kristian Bengtsson.