"Alla Sveriges discgolfbanor på ett ställe."
 

NT Västervik

8.5.2017 09:21

Årets första NT-tävling är spelad. Jennybanan i Västervik var arenan, vacker i full vårskrud. Vi som varit här förut vet att vårvädret i Västervik kan spela oss spratt, men redan tidigt på lördagsmorgonen märkte man att 2017 års upplaga skulle bli annorlunda. Handskarna lämnades kvar i bilen, plasten kändes återigen lika greppig och fin som i höstas och nerverna låg utanpå. Men trots det milda vädret är fröken Jenny en hård madam.

Innan tävlingsstart talades det om olika favoriter. Givetvis var Anders Swärd ett av namnen som nämndes. Dels hemmabana, dels spelade han fantastisk discgolf förra helgen i snålblåsten på Knektaparkens bana då han sopade hem John Bauer Open helt ohotad. Anders fick dock en makalöst tung start och låg efter första rundan långt ner i fältet. Fjolårsvinnaren Kristian Bengtsson har enligt egen utsago hunnit träna en del, men inte hunnit med att spela discgolf. Fjolårets fina rundor var ett minne blott och lördagens resultat inte mycket att ringa hem om. Markus Källström brukar vara på plats i Västervik, och han är alltid ett hot. Men många kliade sig i huvudet när hans resultat dök upp i listorna. De gamla namnen var inte i toppen. Istället var det ungtupparna som visade upp fint spel, då Calle Ulvinen ledde tävlingen tidigt med en het förstarunda. Efter sig hade han andra ungtuppar som Max Regitnig och Henric Hagman. En gammal räv var dock med i matchen i allra högsta grad, nämligen hemmahoppet ingen på allvar hade nämnt; Jonas Hälleblad.

Lördagens andra runda drog igång i gassande solsken och lätta vindar. Jag spelade med två förhandsfavoriter, Markus Källström och Tomas Rosenqvist, och båda hade det tufft på Jenny. Jenny är en bana som straffar sneda kast. Så länge man håller sig på banan är det inte så krångligt, och till och med de som inte kastar särskilt långt har en hel del birdiechanser, särskilt på sista nio hålen. Men du får inte kasta snett. Då blir det jobbigt! Så den som kastar långt och bra, träffar sina linjer och sköter sig runt korgen kan gå riktigt lågt på Jenny. Den som försöker göra det, men inte lyckas får känna på piskan. Anders Swärd lyckades bäst av alla på hela tävlingen när han andrarundan går banan tolv under par, 48 kast, och klättrar mycket i listan. Men även Jonas Hälleblad har tänt till och kommer in på 49 kast. Två fantastiska rundor av två, i sina stunder, fantastiska spelare. Hatten av!

Inför finalen leder Jonas Hälleblad ganska betryggande. Han får sällskap av Henric Hagman, Calle Ulvinen och Jonas Brolin i ledargruppen. I andragruppen jagar en hungrig Anders Swärd. Vi andra är i realiteten för långt efter för att blanda oss i toppstriden. Vi i andragruppen får ganska tidigt rapporter om att det knackas en hel del i ledargruppen. ”Jaha, det var ju synd att vi inte spelar bättre då”, var väl reaktionen på det. För vi knackade på även vi. Efter några birdies var det återigen bogeydags. Hela gruppen stod och stampade runt banpar och fick aldrig riktigt fart på rundan. Istället var det förhandsfavoriterna Markus Källström och Kristian Bengtsson som hade fått upp ångan och lämnade in respektabla scorer. Klättring således, men inte hela vägen upp på pallen. Anders fick till slut ihop en ganska alldaglig 58-runda, men det räckte ändå upp till pallen. Tredje plats för Anders Swärd. Carld Ulvinen höll ihop nerverna och slutade på en fin andra plats. Och som segrare i en nationella touren-tävling, för första gången sedan 1994, Jonas Hälleblad. Till slut helt ohotad, hela sex kasts marginal till tvåan blev det. Return of the Wift!

Om marginalen i Openklassen var bekväm, så blev den i damklassen enorm! 31 kast! Det är ungefär 9 håls discgolf det. Så stor var Sofie Sandströms segermarginal ner till tvåan Jessika Edvardsson. Sofie gick finalrundan ett kast under banans par, vilket gav 977 i preliminär rating, och spelade väldigt fin discgolf hela helgen. Grattis Sofie! På tredje plats hittar vi den spurtande Elin Clarenäs.

Även i mastersklassen blev segermarginalen bekväm. Åke Wallbäcks avslutade med en fin 56-runda
och vann sju kast före Stellan Modigh, som i sin tur spurtade in på pallen under finalen. Om tredjeplatsen blev det särspel mellan Henrik Bergström och Richard Kappling. Där drog Kappling det längsta strået och knep bronspengen, trots en strulande rygg.

Det var jämnare i Grandmasterklassen. Klassens junior Mats ”Storstrumpa” Strömgren tog hem den två kast före Per Gylle. På tredje plats spurtade Frank Almberg in efter en fantastiskt fin 56-runda.

Edvin Almqvist, för första gången på pallen i NT

Även i klassen pojkjunior blev det strid in i det sista. Daniel Camitz vann till slut tre kast före Jesper Persson. På tredje plats hittar vi Edvin Almqvist.

Den sista klassen, herrjunior, var inte alls jämn. Segraren Linus Carlsson radade upp toppresultat på toppresultat, avslutade med en kanonrunda och sopade hem segern med 27 (!) kasts marginal. Slutscoren hade tagit honom upp till ett särspel med Anders Swärd, om han hade spelat i openklassen. Grymt spelat Linus! På andra plats Adrian Werme och trea Elias Gripler.

Den svenska discgolfsäsongen är igång på allvar, nästa gång är det Ale Discgolfpark som tar emot eliten!

Till slut, en liten vädjan. Jenny discgolfbana är nedläggningshotad. Det är en av Sveriges bästa tävlingsbanor, och vi är många som fått känna hennes ris och ros under åren. Jag vill uppmana er att dra ert lilla strå till stacken för att visa hur mycket vi uppskattar både banan och klubben som år efter år bjuder oss på fina arrangemang. Skriv en liten rad på klubbens facebooksida och visa er uppskattning. Stort tack!

Vid tangenterna – Martin Rasch
Bilder av densamme